Ska det vara så svårt att få vara lycklig?
Mådde så dåligt hela hösten.
Men sen hittade jag ett ljus i mörkret och de var han.
Har gått och kärat ner mig totalt i denna person.
Jag tycker så jäkla mycket om honom på alla sätt och vis.
Inte ens han har nog förstått hur mycket.

Hans varma och trygga famn.
Hans nästan perfekta ögonbryn.
Hans fina lilla rumpa.
Hans busiga glimt i ögonen.
Sättet han berättar små historier på.
Hans knasighet.
Hans Kyssar.
Hans lurviga kinder.
Hans allt


Trodde verkligen att jag hade hittat rätt den här gången, att jag skulle få vara lycklig och kär.
Men inte då... Fan!
Dom kännslorna finns inte hos honom..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0